Luleå

Hej allesammans!

Sitter just nu i Luleå på en lånad dator och tänkte uppdatera lite på bloggen. Mormor och morfar är så glada att ha oss och lilla Alice på besök. Dock så blev dygnet lite snett då hon sov hela bilresan igår, var uppe en del inatt. Men mormor tog hand om henne i morse så vi fick sova lite (gick bara bra). Hann även stanna hos min moster i skellefteå på fika. Min kusin Andreas var även där med labradoren Disa. Kul att träffa honom, var så länge sedan nu. Bra med en pause på vägen upp, blöjbyte, matning och lite fika för föräldrarna var ju utmärkt.

Annars så blir det ett lättsamt nyårsfirande imorgon med Marie's kompisar. Antagligen lite guitar hero 4 plus annat lättsamt, ska bli kul!

Jul helgen - sweet and sour

Vi har haft en bra jul med släkten. På måndag ska vi upp till Luleå och vara där över nyår. Jul i Umeå = Nyår i Luleå, nästa år skiftar vi. Tänkte bara som hastigast lägga upp bilder som tagits under helgen.

Alice juklappar; kläder, en kanin, ett halsband och ett babygym



Några bilder på mina kusiner och min moster som håller Alice.

Lär säkerligen bli fler bilder efter nyårsvistelsen..stay tuned!


Vill också visa sympati till alla som förlorade sina hem i lägenhetsbranden på Ålidhem. Ingen rolig start på det nya året, i efterhand kan man i alla fall känna en liten glädje i att ingen (varken djur eller människa) blev skadad.

God Jul!

Ja, ha en bra jul allihopa!

Alice har fått en vagga

Har egentligen inget konkret att skriva. Allt är lugn, men det är väl så söndagar ska vara antar jag? Vi har fått en vagga av farföräldrarna som verkar bli Alice nya favorit plats. Ska gå ut i förrådet senare och se om jag hittar julgranen. Börjar väl bli dags att släppa in trädet....Ganska skönt att julen på något vis överskuggas av att vi fått barn, känner kanske inga stora julkänslor..men känner inte stressen heller. Nåja, kanske skriver något mer senare idag om jag kommer på något vettigt.

Katter & Människor

Det har pratas om barn och katter i den här bloggen. Så nu tänkte jag lägga upp några bilder så ni vet vad och vilka jag pratar om.

Första bilden är på Garion (han katten), andra bilden, om ni nu ser någon skillnad är på Tjejen/Gumman (hon katten). Till sist så på Alice och min kära hustru

Kräksjukan är här!

Eller ja, det är vad det står i dagspressen idag. Influensan verkar det som vi här hemma har lyckats undvika, tack och lov. Så nu är det bara vinter kräksjukan kvar att klara sig ifrån. Vi hade tänkte försöka ta oss ned på stan i helgen, men nu blir det nog så att jag stannar hemma med Alice så får Marie åka själv. Mycket folk och köer är ju som att be om att bli smittad, om det nu finns något där ute att bli smittad av...men vi tar inga risker. Sedan blir det väl att bunkra med handsprit och se över hygienen lite extra.

Känns skönt att vara pappaledig och inte behöva gå på jobbet. Där har det en tendens att verkligen kunna bryta ut en epidemi när saker som detta smyger sig på. För två år sedan vid den här tiden var hela huset och större delen av personalen helt utslagen, kaos var namnet. Jobbar man så kan man räkna med att bli smittad. Stor nackdel inom vården antar jag?

Namn problemet

Att hitta ett namn till sitt nyfödda barn är ju som sagt inte det lättaste. Vi var lite försiktiga med just vad vi skulle döpa vår lilla flicka till, hade ett tag "nästan" bestämt oss för Ellen. Problemet var när vi första gången såg henne så var det ingen Ellen. Namnet Alice dök bara upp i mitt huvud en natt på BB när vi låg och pratade. Verkade bra och växte ju mer vi tänkte på det. Nu funderar vi däremot på vad för andra namn hon ska ha...men inget är säkert än.

Såg en artikel på den förträffliga *ironi* tidningen aftonbladet om namn. Nu var det ett par som döpt sin son till Adolf Hitler. Kan ju lite smått undra vad dessa tänker med? Jag kan köpa så mycket som att ett namn bara är ett "namn" och kanske bör man försöka avdemonisera vissa saker som är tabu. Men att inte bara döpa sin son till Adolf (som också kan sticka i ögonen) utan även Hitler är väl nog att gå över gränsen. Ett barn ska trots allt leva med sitt namn för resten av livet och då tycker jag att föräldrarna gör barnet en björntjänst med ett namn som detta. Detta enbart för att de ska på någotvis vara "rebeller" mot samhället. Klart som fan att konditoriet inte ville skriva "Adolf Hitler" på tårtan, och det är en reaktion som kommer att förfölja detta barn för resten av livet. Så för vem döper man sitt barn? För sig själv eller för barnets skull?

Kan dock tilläggas att paret i detta fall hävdar att de inte är rasister och att alla hakkors hemma hos dem enbart är "solkorset" som står för fred och balans. Jag vet att svastikan inte är förknippat med Nazismen i grunden, men de har även döpt sina döttrar till Joycelynn Aryan Nation och Honszlynn Hinler Jeannie.....inte rasister?...yeah right!

Förlossningen

Har nu inte skrivit på hela helgen. Men det har varit lite fullt upp med en, två och tre saker. Dock har det varit en trevlig helg med en del besök och annat. De nyblivna Mor- och Far- föräldrarna tillsammans med morbröderna var här på hastbesök i lördags. Alice välkomnade med att mest sova sig igenom hela besöket, vi hoppas och håller tummarna att hon åtminstonde vill öppna ögonen när vi är där på Nyår. Alice är som sig bör stora grejor för alla i släkten.

Tänkte behandla det här med förlossningen. Som nu alla vet vid det här laget blev det en rätt utdragen historia som fick lite snöpligt slut. 48 timmars värkar som slutligen blev ett kejsarsnitt är väl kanske inte vad man kan rekommendera som en mönster förlossning, även nu om allt gick bra. Sammanfattningsvis kan jag säga att mina upplevelser som blivande pappa var psykiskt påfrestande. Främst för att jag är en person som inte gillar när jag inte har kontrollen över saker och ting. Marie lider ju på sitt vis givetvis, men jag står som åskådare och kan inte göra något alls åt saken vilket frustrerade mig rätt mycket. Kombinera detta med några få timmars sömn, lite mat och du har den ungefärliga upplevelsen. Men både jag och Marie gick in i det förberedda, dock utan några förväntningar (förutom att vi skulle få ett barn i slutändan) vilket nog underlättade också när planen under förlossningen fick ändras några gånger. Det rekommenderas att man ska ha en förlossningsplan innan själva förlossningen, jag skulle nog vilja säga att jag skulle bortse från det. Allt och inget kan hända under en förlossning och som grädde på moset vill du inte bli stressad över att saker och ting inte går som planerat. Vi var givetvis pålästa om vad som kan hända men litade på att personalen på sjukhuset kan sköta sitt jobb, och kan fatta beslut utifrån deras yrkeserfarenheter. De fick helt enkelt guida oss igenom situationen. För mig kändes det som att man kan planera hur mycket man vill, men när allt kommer omkring och det sätter igång så kan du lika gärna slänga ut planen genom fönstret. Nu tycker jag att det kändes som ett antiklimax att behöva gå igenom alla dessa timmar med värkar och förarbete enbart för att ändå hamna i kejsarnsnittssituationen. Dock så kände jag också en liten lättnad när det bestämdes, man såg då äntligen slutet på tunneln. Annars så är jag nöjd med hur allt gick till och framförallt med personalen, de har varit ett otroligt stöd för oss under resan. Många av dem har berömt oss för att vi varit så positiva under förlossningen (vilket vi båda har varit), jag känner bara personligen att vad annat kan man vara? Barnet ska ju ut, och hur jävligt det än må vara just "då" så finns det ett ljus i slutet att glädja sig åt. Känslan när man sen får hålla sitt barn är rätt omtumlande, väldigt svår förklarat..surealistiskt på någotvis. Vi fick fika på förlossningsrummet när Marie vaknat, då hade vi i princip spenderat 2 dygn där och det varit som ett andra hem. Men där på morgonen kändes det så konstigt där inne, var som all energi gått ur rummet. Kanske bara det att allt varit så hysteriskt under de 2 dygnen vi var där att det bara blev som en urladdning (?) Tillsist vill jag också berömma min kära hustru för hur hon hanterade situationen, jag som pappa må ha ont i ryggen efter att ha sovit på en sackosäck i två nätter. Men det är trots allt Marie som har gått igenom den största smärtan och gjort det största jobbet. Marie har varit en fighter både under graviditeten och förlossningen och jag är väldigt stolt över henne.

Allt blir aldrig som man planerar...

Men det borde man kanske ha lärt sig vid det här laget? Hade som planerat lite för just det här med hur det skulle se ut första tiden. Räknade kallt med att vår unge skulle skrika dygnet runt och störa både aktiviteter och natt sömn de första veckorna. Nu sitter jag här med en liten beskedlig flicka i knät som inte säger så mycket faktiskt.

Mina förberedelser har i stort sätt gått ut på att hitta aktiviteter som man kan roa sig med när barnet inte behöver blöjbyte, äta eller bli omkring buren. Dvs saker som går att pausa och återkomma till senare när man får lite "dötid" igen. Hade således samlat på mig följande;

Filmer; Band of Brothers Boxen, My name is Bruce, Resident Evil - Degeneration, Black Dahlia, Indiana Jones 4, Eden Lake och [REC].

Wii spel; Star Wars - Force Unleashed, Resident Evil 4 och Guitar Hero 4

Böcker; Diverse böcker om Militära Special förband som jag just nu snöar in mig i, bland dem "Inside Delta force" Sedan har jag tänkt att köpa Black Water och Seven Troop men även den polska fantasy boken Blood of Elves.

Förövrigt har vi haft BVC besök här idag som kom med en del information (nyttig). Kändes lite jobbigt med hembesök men men...imorgon ska vi dit på en liten "check up" med lillan så att allt står rätt till med vår lilla älskling.

Ska försöka lägga in ett inlägg hur jag upplevde förlossningen, men det får nog vänta tills nästa post

over and out!

Här var det lugnt

Blev inget inlägg igår, kan inte direkt skylla på att jag hade fullt upp. Men det kändes inte som jag hade något att tillägga. Lillan äter och sover mest, men det är ju då de ska må bra. Som nybliven förälder så klagar man inte heller, mjuk start är som sagt bra!

Tänkte försöka få ordning på lägenheten idag och adventspynta lite (ligger ju som sagt lite efter med det av naturliga orsaker). De kommer från BVC på hembesök imorgon också så det kan vara bra att städa lite. Man vill ju inte verka vara "dåliga" föräldrar.

Annars var farmor förbi med lussekatter idag och fick hålla lillan en sväng, hon är så lugn och beskedlig även i andras sällskap och famnar. Förhoppningsvis kommer de nyblivna morföräldrarna i helgen och får se på vårt lilla underverk.

En söndag som alla andra...eller?

Vad gör man egentligen på en söndag? Brukar i regel vara slappar dagar som inte går till så mycket kreativt. Igår när vi kom hem från BB så drog vi ur telefonen ur jacket och tog det piano, försökte smälta in det här med en ny liten individ i vår 4a. Idag kände vi oss lite mer kry och tog oss för att ta bilen bort till apoteket för att inskaffa några glömda förnödenheter. Medan vi ändå var på G for vi förbi ett par bekanta och visade upp vårt lilla underverk.

Livet ska ju förändras i och med att man skaffar barn. I mitt fall så är det givetvis en förändring, men inte så radikal som man kanske kunde tro. Har fortfarande svårt att vänja mig vid barnskrik i vår lägenhet. Jag stod och höll på med disken tidigare och Alice började skrika från sovrummet, tog några sekunder innan det gick in att det faktiskt var en bäbis i vår EGEN lägenhet och inte grannens. Nu tror jag att vi fått en extrem "nybörjar bäbis", hon gör inte mycket ljud ifrån sig och det gör givetvis upplevelsen mycket lättare. Just nu ligger hon och sover så sött på en kudde i Maries knä här intill.

Kontentan idag är att allt känns positivt och jag trivs verkligen med livet och framtiden.

Ska försöka lägg upp fler bilder här framöver, så stay tuned.

Första natten hemma

Första natten hemma har kanske inte varit den bästa natten på jorden. Lilla Alice har sovit relativt bra, ätit lite och fått bytt blöja mitt på natten. Däremot så har våra grannar haft fest och musiken slutade inte spelas förren vid 4:00 på morgonen. Med risk för att låta som en "sur gubbe" så gjorde det mig faktiskt måttligt irriterad. Inte för att de har fest här ofta egentligen, jag unnar dem att ha kul, men man kan tycka att vid 4:00 så kanske det varit dags att sänka musiken någon timme tidigare. Nåväl, bara det inte upprepas varje helg.

Katterna har nu också börjat vänja sig vid sin nya bostads gäst. De var väldigt skeptiska när vi kom hem igår och gumman (katten) sprang och gömde sig bakom orgeln när hon började skrika. Men nu är de så där lite nyfikna på vad det är för något, dock så håller de sig på "titta" avstånd.

Annars mår vi bra här hemma. Kan nämnas att Alice både ammar och tar flaska. Ska de verkligen ta flaska när de inte ens är en vecka gammal? Känns som vår lilla flicka är rätt duktig ;)

Blubb, blobb....BLOGG heter det kanske?

Mest ett inlägg för att se om allt funkar. Jag har inte riktigt funderat på hur jag ska lägga upp denna blogg. Men som nybliven pappa så ska jag försöka förmedla mina tankar och upplevelser som bäst det går. Att få barn är en av de stora brytnings punkterna i livet som inte går att ändra, till dessa hör; Födsel, Barn och död. Vad alla kännetecknar är att du öppnar en dörr som inte går att stänga när den väl är öppnad. Vissa anser kanske att giftemål också är en av dessa dörrar, men det är faktiskt en sak som går att ändra på om man inte är nöjd, ett barn finns det däremot ingen reklamationsrätt på (inte ens Sverker och hans Plus! kan göra något).

Bloggen kommer att finnas för att ni som nu läser detta ska få följa med på den här resan. Framförallt så släktingar och vänner kan läsa och vi som föräldrar slipper skicka 200 foton och medelanden med samma innehåll. Dessutom behöver vi inte vara rädd att glömma någon i processen.

Vår lilla flicka föddes den 2 December kl 12:04, just nu går hon under arbetsnamnet "Alice" ;) Pappa tycker givetvis att hon är det finaste på denna jord!

/Johan Aka "pappa"