Mer om spelkaraktärer och genus

Skrev tidigare om tv-spel och en stark kvinnlig tv-spels karaktär som inte bara är tits & arse. Tyvärr är ju fallet att de flesta utom just Samus Aran är just porträtterat genom något sexistiska ögon. Tomonobu Itagaki som är skapare av serien Dead or Alive och Ninja Gaiden är en av de mest osympatiska och sexistiska människor jag stött på. Inte nog med att mannen har extremt kvinnoförakt, så är han en idiot som slänger förolämpningar till allt och alla i spelbranchen. Ironiskt nog är det Team Ninja som ska göra nästa Metroid spel med Samus i huvudrollen, företaget som Itagaki startade men också lämnade för en tid sedan (och tur är väl det?). Men för att komma till saken, är det så att det ligger en speciellt dålig kvinnosyn inom spelvärlden? Jag började fundera över det och första tanken är ett ringande "ja", men sen tänkte jag efter. Porträtteras inte de manliga karaktärerna också väldigt sterotypiskt? Rippade, muskulösa med breda axlar och brett käkparti....och i jämförelse med låt säga film och annan visuell media så tycker jag inte generellt kvinnliga karaktärer porträtteras "sämre" inom spelindustrin....lugn nu kära läsare, ska förklara mig. Min poäng är att det ligger samma syn på kvinnor inom filmvärlden, oftast ska de kvinnliga karaktärerna vara just snygga och tilltala (den manliga?) publiken. Även de till synes starka karaktärerna är "sexiga" enligt de sociala mallarna, och det gäller båda medierna. Det finns givetvis undantag som Samus (Metroid) och Ellen Ripley (Alien-serien). Nu kan man oftast lägga större djup i en filmkaraktär än spelkaraktär, vilket beror på att spel inte har samma tighta manusförfattare. Men jag tror oftast man ritar/skriver utseendet före man lägger på personligheten. I film kan jag känna att ibland ursäktar man sin "snygga och sexiga" karaktär med att hon också minsan är en stark kvinna trots sitt utseende. Jag tror och VET att en intressant karaktär kan leva utan att behöva falla in i de rådande skönhets idealen. Samus Aran är otroligt populär som spelkaraktär och puttar ned många av bystdrottningarna från popularitetsstegen. Varför? Jo, hon var en karaktär innan hon blev ett kön. Nu finns det givetvis många bra filmkaraktärer också, men generellt tycker jag att man nog borde börja fundera hur kvinnliga och manliga karaktärer porträtteras, och det gäller alla medier.   

Finns det häxor idag?

Mellan 1400- till 1600-talet så drev den kristna kyrkan en kampanj där många människor, de flesta kvinnor, blev anklagade för att ha samröre med Satan. Dessa blev torterade och slutgilltligen brända på bål. Sverige hade sin tid kring 1670-talet, avrättningarna var inte så omfattande som i resten av Europa, men även här mördades kvinnor och män på falska anklagelser. Detta skedde oftast i små samhällen där ord om en "häxa" sprids via hörsägen. Det börjar knorras om att anledningen till att skörden är dålig, eller att Svenssons boskap har dött måste ha en förklaring. Förklaringen är en häxa som genom att knytit förbund med Satan kan åstakomma dessa saker. Detta börjar spekuleras i att Anna som är duktig på naturmedicin, kanske egentligen har fått sina "helade krafter" av just Hinnhåle himself. Plötsligt är det någon som kommer på att han nog har sett Anna ute på natten i grödorna, eller han såg en människa som såg ut som Anna, eller åtminstonde en människa. Svensson som haft pest hos sina kor börjar fundera och kommer på att Anna varit där några veckor innan och hjälpt en av korna kalva. Det börjar talas om detta i byn, någon säger sig ha sett Anna ute på nätterna göra konstiga ritualer, en annan har hört att Anna minsann har förtrollat ett antal män i byn för att kunna ha sex med dem. Det viskas och tasslas, men alla är överens att det har hänt väldigt konstiga saker i byn det senaste året, och Anna är ju faktiskt rätt konstig. Kyrkan blir inblandad, ett barnvittne kallas fram som säger han blivit tagen av Anna till Blåkulla...bollen är i rullning och det spelar ingen roll hur Anna bevisar sin oskuld, ingen tror på henne, vänner överger henne och hon blir slutligen dömd till döden.

Tur att detta inte händer idag? Eller? 

Vad jag vill komma till är att precis samma häxjakt har pågått i Bjästa, men inte att folk skvallrat på bystämman, eller gått runt och knackat dörr. Häxjakten har förekommit på internet, en 14-årig tjej har blivit våldtagen men trots att gärningsmannen blivit dömd och dessutom begått en våldtäkt till, så sluter samhället upp bakom honom, misstror, totalt fryser ut, mobbar och hotar den 14-åriga tjejen. Detta till den milda grad att hon måste flytta 50 mil därifrån. Det handlar inte om några 10-tal personer, har pratar vi om 4000 pers som bespottar en person som redan ligger ned. Lever vi verkligen i 2000-talet?

Film & Serier

The Countess

The Countess är Julie Delpy's tolkning av den historiska karaktären och massmördaren Erzebet Bathory. Jag gillar Delpy ända sedan jag såg henne i "Before sunset" och "Before sunrise". Delpy spelar själv skrivit filmen och spelar huvudrollen som Erzebet. För er som inte vet vem denna person var. Så var hon en ungersk grevinna som fick för sig att blod från flickor som är oskulder stoppade hennes ålderdom. Således hade hon ihjäl och tömde en hel massa flickor på blod som hon sedan kunde bada eller smörja in sin hud med. Filmen koncenterar sig inte så mycket på just blodet och slakten, utan snarare på Erzebet som karaktär och varför hon gick den väg hon gick. Julie Delpy får spela ut sina register som komplex massmördare i jakt på den eviga ungdomen. William Hurt dyker även upp som en karaktär och filmen har en bra scenografi, inte då i Lord of the Rings klass, men jag antar att filmen inte har världens största budget heller. Men jag gillar filmen och nu är den nog inte historiskt korrekt då Erzabet nog är blandning av myt och riktigt person. Liknande en annan känd blodsmakare i grannlandet Transylvanien. Filmen är i alla fall bra och helt klart sevärd. En stadig tre tycker jag.

3/5

The Pacific

En serie jag har haft fruktansvärt stora förväntningar på. Band of Brothers är en av de bättre miniserier som släppts enlig mig och the Pacific är den spirituella uppföljaren. Vad som är intressant är att Spielberg och Hanks har valt att koncentera sig på Stilla havet istället för Europa (vilket annars är vanligt i filmer som handlar om Andra Världskriget). Jag har väntat i två avsnitt innan jag ville ge en recension, var så svårt bara på ett avsnitt att ge något som är rättvist. Men om man gillar krigsserier, Andra Världskriget eller bara är allmänt historieinstresserad som jag är, då är serien verkligen sevärd. Än så länge har den inte varit dumpatriotisk heller (vilket sådana här serier kan vara) och håller bra standard vad gällande skådespelare och material. Dessutom så vet jag minst om just Stilla havskampanjen, men det jag vet är grymheterna som försegick från den amerikanska sidan. Intet sägande att Japanerna var "bättre", men amerikanerna försökte verkligen dehumanisera de japanska soldaterna genom att samla på trofeér som fingrar, öron eller till och med skallar (som de kokade för att få bort mjukdelarna). Än så länge verkar det som om serien faktiskt vågar ta upp dessa saker och grymheter. Det hade varit lätt att skriva något om de typiska "amerikanska" hjältarna, men här finns det inga hjältar. Även om serien är skriven från ett amerikanskt perspektiv så rider den inte på pateriotvågen utan snarare skildrar människoöden i krig. Nu har jag bara sett två avsnitt så jag tänker inte ge mig på någon betygsbedömning, men serien ser verkligen lovande ut.

Film

the Road

Ibland ser man filmer som lämnar djupa spår kvar i en långt efter du stängt av filmen, the Road är en sådan film. Filmen utspelar sig när mänskligheten tar sina sista andetag, världen är ett sargat och förstörd plats där vår civilisation en gång blomstrade finns nu enbart ruiner. Varför världen ser ut som den gör får man aldrig reda på, men undertonen ligger i att det är vår egen girighet som get upphov till det och att lever vi som vi lever idag så är det vår framtidsverklighet. I filmen får vi följa en man och hans son på deras väg igenom detta karga landskap. De befinner sig någonstans på dem amerikanska kontinenten och målet är kusten. Det enda de har med sig är en kundvagn där de styr sina saker och kläderna de har på sig. Tonvikten i deras liv, förutom målet, är att hitta mat. På vägen stöter de på andra som sitter i samma sits, men bristen på mat har också drivit vissa till kannibalism. Mannen bär en revolver med två skott, dessa är inte menad för försvar, utan för det oundvikliga slutet. Fokus ligger dock på mannen och sonens relation och hur en pappa är beredd att göra allt för sitt barn, även om det innebär att ta livet av dem båda.

Filmen är blek, mörk och saknar någon som helst positiv syn. Den visar mänsklighetens mörka sidor när denne är målad in i ett hörn. Det pratas aldrig om någon räddning, målet att nå kusten är enbart för att mannen och sonen ska ha ett mål, något som driver dem. De få människorna de träffar är tjuvar som vill ta deras tillhörigheter eller kannibaler som vill lång värre saker. Men det är ondska född av desperation i en värld där allt handlar om överlevnad. I slutenda är vi alla ensamma och måste se till vår egen överlevnad. De som inte klarat den biten i filmen har begått kollektivt självmord med sin familj. Filmen ställer hela tiden frågan, vad är du beredd att göra när det inte finns något hopp?

4/5 

Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den" - Voltaire

Pratas idag om att släppa in Sverige demokraterna i skolan. Personligen tycker jag kanske att skolan ska vara en netural plats och ingen rekryteringsplats för politiska partier. Men släpper man in andra partier så bör man rimligen släppa in SD också. Vi har ett demorkatisk land och med demokrati följer vissa saker man måste acceptera. Deras åsikter må stinka, men de har rätt att uttrycka dem (så länge de inte bryter svensklag). Sen tycker jag att det är fel taktik att frysa ut dem och ignorera dem. Istället ska man ta debatten och framför allt ska andra partier våga ta debatten. Ett problem idag är att SD agerar som martyrer, de gillar att spela ut det kortet. Ge dem inte mer vatten på kvarnen utan vänd istället deras främsta vapen emot dem. De gillar att vara "underdog", men kommer de ut i ljuset så tror jag att de kommer få svårt att bygga något runt deras åsikter och värderingar.

Film

the Descent - Part 2

Jag gillade verkligen den brittiska skräckfilmen the Descent, den påminde i stil väldigt mycket vad Alien (första filmen) var. Dessutom hade filmen ett bra slut som egentligen inte lämnade något öppet för en uppföljare. Tyvärr dyker dock en uppföljare upp och ursäkten till "hur" är att den amerikanska versionen av the Descent har ett annat slut än den brittiska, och då ska man enligt den här filmen gå på det lite mer positiva amerikanska slutet.

Jag anser egentligen att det brittiska är det rätta slutet och således borde jag bojkotta filmen. Men jag har trots det nu sett den. Vad jag befarade så håller den inte i närheten av samma klass som dess föregångare. Det finns logiska luckor, konstiga vändningar av karaktärer och första filmens smygande skräck och klustrofobi är som bortblåst, istället är det mer en splatter film där de öser på med alldeles för mycket av det goda. Små saker stör hela intrycket så som att filmen utspelar sig två dagar efter den första, och trots det så kan en död kropp ha ruttnat lika mycket som den hade gjort på 2 veckor. Många små saker som stör gör att jag kan inte ge filmen mer än något svalt godkänt, och då ska jag påpeka att jag är snäll. Alla filmer behöver inte uppföljare...

2/5

Alice i Underlandet

Sen har vi hunnit iväg och se Tim Burtons senaste verk i 3D givetvis. Burton och hans estetik passar verkligen Underlandets sjuka värld, detta givetvis ankomponerat av Danny Elfmans typiska musikstycken. Problemet med Burtons filmer idag är att man vet i princip vad som komma skall. Gotiska miljöer, Danny Elfman och givetvis Johnny Depp plus Helena Bonham Carter. Depp gör sin vanliga roll som lagomt galen (den han har gjort sedan Pirates of Caribbean) och Carter en star kvinnlig karaktär. Detta hade givetvis kunnat bli pannkaka och återupprepningar om nu inte herr Burton skulle göra allt detta så bra. För filmen är bra på så många plan. Karaktärerna sitter klockrent och även den relativt nya Mia Wasiskowska bär sin roll som Alice riktigt bra. Sen har Burton också lagt en liten twist på det i och med att filmen utspelar sig när Alice blivit tonåring istället för när hon var barn, således återvänder hon till Underlandet. Vet inte om detta är en nickning till American Mcgees mörkare version av Alice (som också ska filmatiseras), då han också använder en återkomst till Underlandet i sin historia. Men idén är bra och på så vis får Burton också göra sin egen version av Carrolls bok. 3D effekterna är också väldigt bra och välgjorda. Det utnyttjas bra mycket bättre än tex. i Avatar, men då kanske Underlandet är ett bättre ställe att leka runt på med 3Dn? Nästa projekt Burton ska ge sig på är tydligen Abraham Lincon the Vampire Hunter, och jag ser fram emot den filmen för Alice är verkligen bra.

4/5

Internationella kvinnodagen

Som var igår, det har snackats en del om starka kvinnor genom historen på radion. Tänkte inflika ett annat perspektiv på det hela. I och med att dataspel och tv-spel har blivit en sådan stor grej i dagen samhälle så tänkte jag belysa en stark kvinnlig karaktär (fiktiv) i det mediet

Samus Aran

Denna karaktär förekommer i spel serien Metroid som startade på NES under 80-talet. Vad som är speciellt är att vi visste inte att Samus var en "hon" innan sluttexterna på spelet visades upp. Detta innebar att spelaren trodde att innanför den tuffa rustningen så fanns den vanliga manliga hjälten, tills just tvisten i slutet av spelet. Samus som karaktär är instängd i en rymddräkt/rustning och visar på såvis inga typiska kvinnliga drag eller förlitar sig på kvinnliga (överdimensionerade) kroppsformer så som Lara Croft från Tomb Raider serien. Detta gör henne unik då spel till mesta del har varit inriktat för killar, vilket i sin tur inburit att de kvinnliga karaktärerna oftast varit rätt sexistiska i sin utformning. Samus är annorlunda, inte nog med att hon står för en av spelvärldens största tvistar, men hon är också en av spelvärldens första kvinnliga spelkaraktärer. Det finns vissa likheter med henne och Elen Ripley i Alien serien, en stark kvinnlig karaktär med skin på näsan som inte förlitar sig på sexappeal.

UFC 110, hur gick det?

Ja, hur gick det? Det var en bra gala och publiken i Sydney var fantastiskt respektfulla och verkade ha kul. Mr White ska känna sig nöjd med sin första gala i Australien.

Minotauro Noguiera Vs. Cain Valesquez

Aj, aj, här gick det inte alls som jag trodde. Cain sänkte Noguiera i första ronden efter en snabb och pricksäker slagserie. Jag är imponerad av Cain som verkar bli bättre och bättre för varje match. Noguiera har inte längre sin pattenterade käke, och kan inte ta lika mycket stryk som tidigare. Tror faktiskt efter denna match, att han sett sina bästa dagar.

Wanderlei "the Axemurderer" Silva Vs. Micheal "the Count" Bisping

Tre ronder hård fighting där Bisping var illa ute i slut sekunderna av tredje. Domslutet gick således till Wandy, som faktiskt såg väldigt bra ut den här gången. Den gala aggresiviteten från forna Pride dagarna verkar dock ha falnat. Wandy kanske helt enkelt är en gladare gubbe idag? Men kontentan är att jag hade fel även här, Wandy på domslut.

Joe "Daddy" Stevenson Vs. George Sotiropoulos

Ingen spektakulär submission för George, men han visade upp en helt fantastiskt ground game, och gav "Daddy" en BJJ klinik. Joe, fick kämpa för varje position medans George attackerade galet med submissions från alla håll och kanter. Grymt underhållande match, och Sotiropolous kan verkligen bli något att räkna med i framtiden. Utgången blev rätt, George vann, men inte på submission.

Mirko Cro Cop Vs. Anthony Perosh

Ja, Mirko fick möta en rädd Anthony som egentligen sprang hela matchen. Men vem skulle inte det? Efter en väldigt en armbåge som öppnade upp ett djupt sår i Anthony's panna så bröts matchen i andra ronden. Mirko såg dock väldigt mycket bättre ut än han gjort de senaste matcherna, och han hade till och med lagt till armbågar på marken (som inte var tillåtet under PRIDE). Ett problem han fortfarande har är att det är svårt för honom att stänga av oktagonen, var lättare i en boxningsring där det fanns hörn. Men det finns en liten gnista av gamla Cro-Cop kvar, hoppas hoppas...

UFC 110

UFC ställer upp sin oktagon för första gången i Sydney Australien. Fight-kortet ser dessutom riktigt bra ut. Har är mina prediktions.

Minotauro Noguiera Vs. Cain Valesquez

Cain är en relativt ny fighter som haft ett bra winingstreak. Han har väldigt bra brottning och bra ground and pound. Detta, plus att han håller ett högt tempo och vet egentligen inte vad ordet sluta innebär. Noguiera är däremot känd för sin stryktålighet och sin världsklass Ju-jutsu. Jag tror att Noguiera tar detta på submission i andra ronden, hans stryktålighet och bra markmeriter blir för mycket för Cain.

Wanderlei "the Axemurderer" Silva Vs. Micheal "the Count" Bisping

Svår match då Silva är svår att bedömma. Ibland kommer han ut som ett monster och totalt förstör sitt motstånd, och ibland så har det inte gått lika bra. Bisping är bra på alla fronter, men jag tror inte han har kapaciteten att K.O:a Silva, vinner han blir det på domslut. Detta om det nu inte slutar i K.O från Silvas elaka Thaiclinch eller vilda svingar. Men, Bisping domslut efter tre ronder.

Joe "Daddy" Stevenson Vs. George Sotiropoulos

Joe är bra och har ett bra markspel, men Sotiropoulos har sett väldigt het ut med sin världsklass Ju-jutsu. Tyvärr Joe, jag tror du åker på en submission i andra, ronden.

Mirko Cro Cop Vs. Anthony Perosh

Mirko skulle egentligen möta Ben Rothwell (som drog sig ur i fredags). På kort varsel ställde då Anthony upp. Anthony ska vara en bra grappler men ha långt mindre erfarenhet än Mirko. Dessutom har Mirko tidigare visat att han kan hålla sig stående på neutralisera duktiga markfighters. På invägningen så vägde dessutom Mirko några kilo mer än Anthony, vilket är ovanligt då han oftast är en liten tungviktare. Matchen mot Rothwell hade varit bättre för Cro cop rent rankingmässigt. Men om han lyckas dra iväg en pattenterad vänsterspark som stoppar Anthony, så kanske han får tillbaka sin glöd igen. Glöden som tycks ha falnat sen sina Pride dagar. Hursomhelst, Cro Cop på K.O i första ronden.

Twilight & Redbelt

Såg två filmer igår, varav Twilight nog var en film som borde ha setts tidigare. Tyvärr så blir jag lite avslagen när snacket börjar gå och filmer blir hypade. Blir nästan less på filmen även om jag inte har sett den, så var det med Twilight.

Twilight

Är alltså en ungdomsfilm som handlar om Bella och Edwards. Edward är en 17 årig vampyr och Bella en vanlig gymnasietjej. Det blir lite av Shakespear-vibbar med förbjuden kärlek och även lite klychigt, men ändå så undviker filmen de värsta klyschorna från andra "highschool-flimer". Vad som väger upp filmen är skådespelarna, jag tycker både Robert Pattinson och Kristen Stewart sköter sig väldigt bra trots att de är rätt nya i game:et. Överlag så är filmen sevärd om man tar den för vad den är, dvs en lite snällare vampyrfilm som inriktar sig mot ungdomar. Tycker fortfarande filmen är överskattad, men för den skull inte dålig.

3/5

Redbelt

Redbelt är en kampsportsfilm som bygger mer på drama än snygga kampsportsscener. Den handlar om Terry Martin som driver en Brazilian Ju-Jutsu akademi. Själv håller han hårt på traditioner och filosofi, men runt honom så finns det en helt annan värld som handlar om tävligar och pengar. Terry kämpar dessutom med ekonomin och har svårt för att hålla sin akademi flytande, trots det så vägrar han ställa upp i några tävlingar. Låter det som något som känns igen? Men det är också här filmen skiljer sig, den följer inga av de till synes uppebarliga mallarna eller blir en klycha. Filmen är istället en vemodig historia som handlar om en människas problem, men också stolthet. Terry är en sympatiskt karraktär som bryr sig mer om andra än sig själv, men på ett trovärdigt sätt och inte den typiska hjälten. Filmen innehåller en del kampsportscener, men de är få och förväntar man sig en actionfilm så blir man nog besviken. De flesta skådisarna är relativt okända också men spelar bra. Speciellt Chiwetel Ejiofor som spelar Terry gör ett kanon jobb. Även dyker Tim Allen upp i en mindre roll som alkoliserad filmstjärna, MMA legenden Randy Couture har också en roll och gör faktiskt ett bra jobb. Filmen är sevärd och jag rekomenderar den till alla som vill se en lite annorlunda film, som även lämnar något kvar efter man sett färdigt den.

4/5

Rickson by armbar

Nu är träningsavgifterna inbetalda och gi inköpt, så nu är det bara att köra på hårt. Känns skönt i alla fall, man är lite mörbultad efter träningarna men på ett skönt sätt. Mycket av teknikerna vi lär oss är sådant man har sett i UFC eller alternativt gjort i andra kampsporter, detta gör saker och ting lite enklare. Men BJJ är djup och simpelt på samma gång. Det är uppbyggt så att för varje rörelse finns det en motrörelse, vilket innebär att hela stilen blir som ett kinetiskt shack med kroppen, du måste alltid ligga ett eller flera steg före i dina rörelsemönster. Angående inköpet av dräkt, kan säga att det är första gången jag skaffat mig en blå gi (dräkt), tänkte gå på den klassiska (för mig) svarta, men det blev en blå i sista minut. Jag är dock nöjd, känns lite annorlunda, men blå är en bra färg. Min bättre halva har dock köpt sig en rosa vilket verkar ha blivit det nya pratämnet på klubben, dock på ett bra sätt. De flesta verkar tycka det är "coolt" med en rosa gi. De som är aktivt tävlande och tränande brukar få ett "smeknamn" förr eller senare och risken/möjligheten är väl överhängande att denna rosa gi kan ge upphov till ett? (Pink, någon?)

Kyra Gracie i sin mundering, frugan kommer säkerligen bära om den lika bra.

Back from the dead

Eller inte, men det har varit tyst från min sida här. Har försökt att funderat om jag ska ändra min inriktning på bloggen. Har som inget mål med skrivande här. Kanske blir något annat av mitt MMA-skrivande också, men jag kan inte säga något än förren det är klart. Blir mer uppdateringar från MMA-världen här också. Ska försöka skriva något innan varje UFC-gala. Funderar på att försöka lägga upp recensioner på diverse saker också, böcker, filmer och spel då i första hand. Nytt år nya idéer!

Förövrigt så har jag äntligen kommit igång med träning efter fyra års uppehåll. Är sjukt otränad, men ack så skönt det var. Är mör som en mört idag, men det är så det ska vara. Vad som tränas är Brazilian Ju-Jutsu, vilket till störta del är markkamp och grappling. Var på första träningen igår och det var riktigt roligt. Dessutom verkar graderingssystemet bra för människor som har barn och kanske inte har tid att gå på precis alla träningar. Oftast så blir det problem i kampsport då man missar träningar så missar man viktiga saker inför den kommande graderingen. I BJJ så får vi grader när tränare säger att vi är redo, känns bra att det inte är någon graderingspress.

Lilla Alice är inte så liten längre, och har faktiskt börjat hasa runt på baken (aningen sent kanske?) Men även verkat bestämma sig för att lära sig det här med att gå upprätt. Hon går nu riktigt bra med stöd från mamma och pappa. Stödet är mest för hennes trygghet, då det känns som hon inte direkt använder sitt "stöd". Lite filande på balansen och hon kommer gå runt här själv inom en snar framtid.