Lite oroande är det att höra när en tjej blivit överfallen här inte långt ifrån där vi bor. Ännu mer oroande är det att dagarna efter så får man läsa om en fullbordad våldtäkt i en annan del av staden. Båda männen (eller samma?) springer fortfarande lösa....och jag vet inte vad jag ska tro? Som om hela det här hagamannen scenariot spelas upp igen.....känns inte så betryggande...
Är de dags att börja köra kurser med självförsvar för tjejer igen?
10 kommentarer:
Mm tror verkligen det behövs mera av..
Verkar ju så...ska Umeå bli förknippat med våldtäktsmän hädanefter?
Mm känns så tbh.. men fasen.. vågar knappt öppna munnen på jobbet.. så fort man säger nåt så tror de att man tar våldtäktsmannen i försvar. Hur knäppt känns inte det? Jag säger att gammliaskogen är tät och ingen ser en och är man ensam kvinna kanske det inte är bästa vägen klockan 2130? Eller? Har jag så fel?
Både rätt och fel, man ska väl kunna gå och röra sig hur man vill och vilken tid man vill...i en "perfekt värld". Dock så lever vi inte i en perfekt värld och då är det dumt att utsätta sig för ställen där man kan bli överfallen. Menar du går inte genom en oupplyst park bara för att du har "rätt" till det. Du har rätt att gå mot rött också, men kan likväl bli överkörd av en bil. Är dock fördjävligt att tjejerna i stan ska behöva känna sig otrygga..och alla min sympati för tjejen som blev utsatt för övergreppet.
Jo absolut i en perfekt värld så lever perfekta människor. I en "vanlig" värld så förekommer våld, våldtäkter, rattonykterheten mm mm. Listan kan göras lång. I vår lagbok finns alla våra lagar uppställda. De är tom katalogiserade så att vi ska hitta ännu bättre.
Ska dra min historia som hände mig:
Är på fest, har kul njuter av sällskapet. Festen klingar av i en bra tid så jag väljer att gå ner på stan en sväng. Detta är Yranhelgen. Det är Björn Rosentröm som spelar. Ställer mig utanför partyområdet i stadsparken. Mycket folk, ändå totalt oprovocerat kommer två mörkhyade och en av dem får in en sån träff på mitt ryggslut. Summa summarum: Jag har aldrig varit rädd att gå hem själv.
Kan säga att jag har ändrat min uppfattning. Det är väl därför som jag tycker att våra "rättigheter" att gå ensam kanske inte är lika stark längre.
sorry att jag tar utrymme i dina kommentarer.
Det är en lite knepig diskussion det där. Jag kan också känna mig rädd ibland och undvika ställen, när det känns som värst.
Ett tag i mitt liv, i en annan stad med en rad våldtäkter (dock inte lika kända som här) gick jag ständigt hem från sena jobb el dyl med larm i ena handen, nyklar i den andra och mobil nära till hands. Stegen blev allt snabbare, vägarna mer utstuderade, oron större för varje gång, risken kändes ökande. Så kan man inte leva. Idag har jag vare sig larm eller annat med mig. Jag kan bara inte gå med på att begränsa mig. Att ge andra den rätten. Risken är trots allt större att jag krockar med bilen...
Den farligaste platsen för en kvinna är i hemmet (även om felst känner sig otrygga utomhus av nämnda anledning). För en man är det utanför krogen. Ingen säger åt män att undvika gå på krogen. Lösningen är flerdelad, men att stanna inne eller inte gå hem själv efter jobbet vid 21 är inte några av dem. tror jag.
Christoffer: Kommentera på, det är lugnt :)
Sara: Jag förstår vad du menar. Det är givetvis inget alternativ att helt stanna hemma och inte våga gå ut och vi ska inte låta rädslan styra, då har brottslignarna övertag. Men när det är mörkt så kanske det är smartare att ta en upplyst väg som är lite längre än den mörka vägen genom parken. Det gäller egentligen inte bara överfall på kvinnor, utan även killar.
Har ju varit en del oprovocerat våld mot män också på senare tid, främst då gäng som hoppat på ensamma individer.
Det finns ju alltid farligare och mindre farliga ställen att vistas på. Menar, du genar inte heller genom Hell Kitchen som turist om du är i New York...du har den rättigheten, men du kan nästan garantera att bli skjuten.
Överlag, är man ute och går sent så ska man ha ögonen och öronen med sig. Om inte för att ligga steget före och kunna skydda sig själv, så hjälper det även om du kan ge ett bra signalement på en gärningsman, som tjejen nu senast.
Man behöver ju inte nitiskt planera sina rutter eller bli sjukligt paranoid, men kanske bara tänka sig för lite.
jo, jag vet. Men många undersökningar visar att rädslan ökar och att åtgärderna man gör som person också ökar när man väl börjar fundera och kanske plockar på sig ett larm. Det är svårt att inte rusa iväg.
Skitsvår diskussion mellan vad som är ens rätt och vad som är smart.
Samtidigt finns det ju undersökningar som visar att den som har lite "awareness" också kommer lindrigare (eller helt oskadad) ur våldssituationer när de väl händer.
Ser det i samma ljus som att det är bra att veta vart nödutgångarna finns inne på en teater. Om du är van vid att uppmärksamma dem så kommer detta att komma instinktivt om saker och ting händer, utan att du egentligen behöver reflektera över det.
Jag uppmärksammar automatiskt omgivningen när jag är ute och går. Händer det något, vet jag vart det fanns upplysta avtagsvägar eller upplysta hus. Men jag gör ingen grej av det utav rädsla, eller låta det påverka mig på ett negativtvis.
Paradoxalt nog är det också så att en person som är sjukligt paranoid också lättare blir ett "offer", i samma mån som att du trigger en björns jaktinstinkter med att springa...så triggar du förövares jaktsinne på samma sätt.
Vem går rånaren eller våldtäktsmannen på? Personen som rör sig som en rädd harunge eller personen som går rakryggad med en "Don't fuck with me" attityd?
Bra självförtroende måste balanseras med vad som är taktiskt smart.
Självförsvars psykologi 1:1 ;)
Skicka en kommentar